Moved...
Nu har jag flyttat...
Vill man så kan man säkert hitta min nya blogglya.
men det är inte lätt... så det så...
Septemberljus
Vinterlandet passar inte mig...
Allting är för kallt och det är ett kyligt regn.
Rewind&Replay
Full fart framåt! 2012 here we go...
Back on the streets again
Ibland undrar man ju, fast bara när ensamheten tränger sig på. Jag önskar att jag kunde fejka det precis som alla andra gör.
Jag är trött på att svara när man undrar hur jag mår. Det hände precis... Leendet sprider sig och utnyttjar alla muskler i hela ansiktet. Men det är lönlöst. Jag känner mig ändå så otroligt ensam på insidan. Inga frågor i världen kan fylla ensamheten inom mig. Det är snarare så att ensamheten förökar sig och livnär sig på dom tomma frågorna...
Nu är jag återigen ute och vandrar. Inte för att jag vill... Jag måste... Gatorna här var mitt hem för några år sedan och det är kanske just det som känns så jävla jobbigt, gatorna är ingen trygghet. Dom är bara en påminelse om att jag faktiskt börjat må dåligt igen. För det var ju därför jag alltid var ute förr. Men då var jag ung. Jag såg inte skuggorna som lurar bakom varje hörn.
Jag kan inte förstå hur jag kunde vara så otroligt blind på den tiden, hur kunde jag älska luften här ute? Hur kunde jag se mig själv som stadens nattvakt? Jag är ju bara jag? Har alltid varit?
Jag tittade på "Hearts Of Atlantis" igår. Den filmen säger så mycket. Jag blir nästan lite äcklad av tanken. En form av obehag som liksom vaktar filmens handling.
Jag är rädd för ensamheten. Den hade aldrig denna kontrollen över mig förut. Men nu kan den knulla mig på alla sätt som den önskar, för min mur är raserad. Den kommer åt mig på ett helt annat sätt nu. Vintern närmar sig, jag lovade mig själv att aldrig sluta leva, oavsett vad som skulle hände. Men hur ska jag möjligen kunna finna ro när allting är så pass ostabilt som det är nu?
Jag ser hellre att vintern packar sina saker och åker bort, tills allting är lugnt igen. Det är inte Ebenezer Scrooge som tittar in genom stadens alla fönster denna julen... Det är jag...
Jag känner knappt ingen glädje i någonting. Jag kan inte skriva musik längre, musiken som alltid funnits där.
Det börjar bli kallt och jag vill inte bli långrandig. Jag ser detta som ännu ett misslyckande, att börja blogga igen. Av mig, till mig och för mig.
Ibland undrar man ju, fast bara när ensamheten tränger sig på. Jag önskar att jag kunde fejka det precis som alla andra gör. Jag tar på mig masken och går igen, det blir nog bäst så. Frågorna dör inte ändå. Ibland undrar man ju. Om dom som tar sina liv gör rätt?
Är det ett förlorat liv som krävs för att myndigheterna ska lyssna?
Hur som helst.
Nu är jag klar.
Gatorna väntar.
Ensamheten omfamnar mig och jag är fast igen. Jaha, tack ska du ha...
Spelning imon iaf. Ett tillfälle att fylla på energin som jag hela tiden tycks tappa. Det känns som att jag läcker.
Kärlek...
// Charlie
I'm not me without you...
Jag hoppas och önskar att detta bara är en liten svacka som vi hamnat i.
Det är så mycket som händer runt omkring oss.
Det känns som om det inte finns tid för oss längre, jag vet att det är mycket på gång och att detta verkligen är något du vill. Jag hoppas bara att du inte glömmer bort oss.
Jag tittade igenom min mobil idag, tiden går för jävla fort fram. Visste du att det är över 2 månader sedan vi hittade på något du och jag? på riktigt, utan tidsbegränsningar? 2 månader är en riktigt lång tid men det har gått fort, för fort. Varje kväll sitter jag och funderar, tittar tillbaka och skrattar. Det är väl inte över ännu?
Jag saknar dig så in i helvete ska du veta.
Vi håller väl inte på att bli för vuxna för att göra det vi gör bäst?
Tanken slår mig hela tiden, jag hade kunnat förlora dig där, för ett tag sedan. Dom timmarna som gick där efter att jag fått samtalet var de värsta timmarna på mycket länge. Jag ville bara ge upp, för jag trodde att du försvunnit ifrån mig. Jag vill inte att vi glider isär, jag vill inte att våra blodsband ska försvinna.
Jag förstår som sagt om det är mycket som händer omkring dig nu men ibland önskar jag att vi kunde hitta på något tillsammans, som förut.
Du är min bästa vän, har alltid varit, kommer alltid att vara.
"Our Song"
Allting känns så otroligt tungt just nu. Så mycket som måste göras här hemma. Så mycket blurriga bilder på framtiden. Jag vill verkligen inte bli äldre nu. Jag vill stanna precis här.
Bea, Charlie & Fredrik är det enda mitt hjärta behöver för att överleva.
Lämna mig inte... Lämna mig aldrig...
"If God's for real, we'll at least burn together"
Det är så mycket som händer runt omkring oss.
Det känns som om det inte finns tid för oss längre, jag vet att det är mycket på gång och att detta verkligen är något du vill. Jag hoppas bara att du inte glömmer bort oss.
Jag tittade igenom min mobil idag, tiden går för jävla fort fram. Visste du att det är över 2 månader sedan vi hittade på något du och jag? på riktigt, utan tidsbegränsningar? 2 månader är en riktigt lång tid men det har gått fort, för fort. Varje kväll sitter jag och funderar, tittar tillbaka och skrattar. Det är väl inte över ännu?
Jag saknar dig så in i helvete ska du veta.
Vi håller väl inte på att bli för vuxna för att göra det vi gör bäst?
Tanken slår mig hela tiden, jag hade kunnat förlora dig där, för ett tag sedan. Dom timmarna som gick där efter att jag fått samtalet var de värsta timmarna på mycket länge. Jag ville bara ge upp, för jag trodde att du försvunnit ifrån mig. Jag vill inte att vi glider isär, jag vill inte att våra blodsband ska försvinna.
Jag förstår som sagt om det är mycket som händer omkring dig nu men ibland önskar jag att vi kunde hitta på något tillsammans, som förut.
Du är min bästa vän, har alltid varit, kommer alltid att vara.
"Our Song"
Allting känns så otroligt tungt just nu. Så mycket som måste göras här hemma. Så mycket blurriga bilder på framtiden. Jag vill verkligen inte bli äldre nu. Jag vill stanna precis här.
Bea, Charlie & Fredrik är det enda mitt hjärta behöver för att överleva.
Lämna mig inte... Lämna mig aldrig...
"If God's for real, we'll at least burn together"
Give me one reason not to...
Idag har jag sagt upp min lägenhet, min trygghet...
Man undra jag som sagt, hur allting kommer att sluta, om det nu kommer att sluta överhuvudtaget?
På torsdag gör om en förhandsbesiktning här hemma så nu gäller det att få ordning på saker och ting.
Det är alltid jobbigt inför en flytt, men kanske ännu mer när man inte ens vill flytta.
Jag är så otroligt tacksam för alla otroligt vänliga själar som försöker hjälpa mig i detta.
Det slår mig hela tiden att fastän jag kanske inte har så många vänner, så har jag i alla fall fått de bästa!
Om jag kommer ur allt detta levande så lovar jag att göra allt som står i min makt för att hjälpa er!
Just nu är det jävligt tungt, att börja packa ner allting, stapla lådor på lådor, slänga saker som man kanske inte längre behöver. Städa för att sedan överge mitt hem. Platsen som alltid skyddar mig.
Detta är för mig det värsta som har hänt i mitt liv. Jag skulle behöva prata med en psykolog, för jag mår inte bra. Jag skulle behöva gå till min Diabetessköterska.
Men att göra något sådant nu är omöjligt, vård är till för dom som har pengar. Vårt är indeed en lyxvara som jag inte längre har pengar att slösa på....
Vi hörs...
Come with me
Let me walk in through the world that I currently stay in
You can take a look around and tell me if I'm mistaken
You can even talk to everybody that I live with
Maybe you could tell me why everybody's so distant
Is it me or maybe, when I look around daily
I don't even know the people I can put my trust in lately
People that I used to hang with now their actin' to different
I'm still the same person why doesn't anybody listen
Can somebody please just explain to me
What happened to the way that we always said we'd be
Right now I dunno why I push through the pain that I got through
And I'm losin' hope
Deafening voices
That frequency inside my head that says
I'm going at it the hard way I focus
Get everything inside out of my brain that claims
I'm going at it the hard way
Come with me
Let me walk in through the world that I currently live in
Not a thing is forgotten, not a thing is forgiven
Nobody can hold their own underneath the weight but
Nobody can take the blame for their own mistakes so
What do you do when somebody lets you down
And you wanna say something but you can't cause their not around
Inside you think they know the extent of the pain
But they won't even admit that they were the one to blame
Can somebody please just explain to me
What happened to the way that we always said we'd be
Cause right now I dunno why I push through the pain that I got through
And I'm losin' hope
Can somebody please just explain to me
What happened to the way that we always said we'd be
Right now I dunno why I push through the pain that I got through
And I'm losin' hope, give me one reason not to
Man undra jag som sagt, hur allting kommer att sluta, om det nu kommer att sluta överhuvudtaget?
På torsdag gör om en förhandsbesiktning här hemma så nu gäller det att få ordning på saker och ting.
Det är alltid jobbigt inför en flytt, men kanske ännu mer när man inte ens vill flytta.
Jag är så otroligt tacksam för alla otroligt vänliga själar som försöker hjälpa mig i detta.
Det slår mig hela tiden att fastän jag kanske inte har så många vänner, så har jag i alla fall fått de bästa!
Om jag kommer ur allt detta levande så lovar jag att göra allt som står i min makt för att hjälpa er!
Just nu är det jävligt tungt, att börja packa ner allting, stapla lådor på lådor, slänga saker som man kanske inte längre behöver. Städa för att sedan överge mitt hem. Platsen som alltid skyddar mig.
Detta är för mig det värsta som har hänt i mitt liv. Jag skulle behöva prata med en psykolog, för jag mår inte bra. Jag skulle behöva gå till min Diabetessköterska.
Men att göra något sådant nu är omöjligt, vård är till för dom som har pengar. Vårt är indeed en lyxvara som jag inte längre har pengar att slösa på....
Vi hörs...
Come with me
Let me walk in through the world that I currently stay in
You can take a look around and tell me if I'm mistaken
You can even talk to everybody that I live with
Maybe you could tell me why everybody's so distant
Is it me or maybe, when I look around daily
I don't even know the people I can put my trust in lately
People that I used to hang with now their actin' to different
I'm still the same person why doesn't anybody listen
Can somebody please just explain to me
What happened to the way that we always said we'd be
Right now I dunno why I push through the pain that I got through
And I'm losin' hope
Deafening voices
That frequency inside my head that says
I'm going at it the hard way I focus
Get everything inside out of my brain that claims
I'm going at it the hard way
Come with me
Let me walk in through the world that I currently live in
Not a thing is forgotten, not a thing is forgiven
Nobody can hold their own underneath the weight but
Nobody can take the blame for their own mistakes so
What do you do when somebody lets you down
And you wanna say something but you can't cause their not around
Inside you think they know the extent of the pain
But they won't even admit that they were the one to blame
Can somebody please just explain to me
What happened to the way that we always said we'd be
Cause right now I dunno why I push through the pain that I got through
And I'm losin' hope
Can somebody please just explain to me
What happened to the way that we always said we'd be
Right now I dunno why I push through the pain that I got through
And I'm losin' hope, give me one reason not to
Shadow of the day
Mitt hem är så tyst
Mitt hem är så kallt
Mitt hem är så ensamt
Hemmet jag lever i är inte anpassat till den jag är idag... Jag hatar ensamheten... Tankarna snurrar men jag springer ifrån bilderna...
Jag försöker att hålla ljuset tänt men det blåser så hemskt.
Something To Remind You
Staind...
Låt oss dansa på regnbågen och kasta hjärtan mot horisonten.
"Är det något jag vill
så är det att vara allt
du vill att jag ska vara.
Även om du inte begär
så vill jag vara
allt för dig"
Jag vet att du inte känns som att framtiden ljusnar mitt älskade hjärta, men jag vet nu, att problem bara är möjligheter, fast i förklädnad!
Det finns inget här på jorden som jag uppskattar mer än att få se dig skratta, att få se dig vara lycklig, hur dina ögon glänser av glädje. Jag må inte alltid varit den som varit där, hos dig, just då, men det betyder så otroligt mycket för mig. När man tittar tillbaka på sitt liv och inser att det året som gått är det året som varit bäst så förstår man ganska så fort vilken typ av människa man är. Många människor vill titta tillbaka i sina liv, minnas bra och dåliga stunder. Jag är mer en kämpe, som hellre tittar framåt.
Jag vet att jag inte bloggar så mycket längre. Även fast det knappt är någon människa kvar som tittar in här. Kanske bara dom som jag önskar ska läsa.
Det här med försäkringskassan och mina pengar har tagit hårt på allas krafter, jag är så otroligt jävla tacksam att det finns människor på denna jorden som uppskattar mig, som hjälper mig, som stöttar mig, som försöker förstå mig och förstår mig. Bea mitt älskade hjärta, jag tackar lyckans stjärna för att du finns. Att du stannat, att du kämpat trots alla motgångar. Jag vet nu, att längre fram väntar en belöning. Även om bilden av framtiden kan verka blurrig just nu.
Att få spendera mina dagar med dig betyder mer än allt. Jag är inte alltid så bra på det här med kärleksförklaringar men det här med försäkringskassan och allt skumt har gjort att jag fått en helt ny syn på saker och ting. Jag har lärt mig att uppskatta det jag har, att arbeta med det jag har och inte med det jag inte har eller det jag vill ha. Det är det jag har, i skrivande stund, som räknas.
Det finns gånger då jag ligger hemma i min säng, sömnlös och tänker "nu skiter jag i detta" Jag vill inte kalla det för självmordtankar för så starka är dom inte. Men man blir uppgiven, känner sig ensam. Jag är inte van vid att vara ensam... en gång i tiden var jag det. Ensamheten var det bästa jag visste. Det var min trygghet, mitt sätt att säga till världen att jag duger som jag är. Vill ingen vara med mig så Fuck them, fuck alla som tvekar.
En gång i livet hade jag en önskan, en önskan om att bara dra härifrån, resa runt och se mig om i världen. Idag har jag inte samma visioner. Jag vill bara ha tillräckligt, jag vill kunna erbjuda min älskade ett bra liv. Shopping, kärlek. En sommarstuga i skärgården? Sådant som ligger på gränsen till för mycket. Jag vill kunna erbjuda min älskade ett liv som gör att hon förstår att ingen annan i hela världen skulle kunna ge henne ett bättre liv.
Kärlek är viktigt, att hitta den rätte är viktigt. När man väl gjort det så gäller det att man gör sitt allra bästa för att sin partner ska känna att hon/han har gjort rätt "val". När man hittat rätt så är det ju faktiskt så att man ska leva med den personen i resten av sitt liv. Innan man dör kommer den personen att veta allt om dig den personen kommer veta exakt vad du hatar och älskar med livet, vad du önskat och inte önskat av livet.
Jag är säker. Jag vet att jag hittat rätt. Jag vet exakt vad jag vill få ut av mitt liv och vem och vilka jag vill dela det med. Jag vill bara ha ett liv, ett normalt liv med de jag älskar. Jag vill kunna ligga på min dödsbädd och känna att jag gjorde mitt bästa för att jag själv och personerna i mitt omgivning skulle ha det så bra som möjligt.
Mitt förflutna är mörkt, visst. Men det är aldrig försent för att förändras. Idag är ett magiskt datum 11-11-11, det är lätt att komma ihåg. Från och med idag ska jag försöka göra det bästa jag kan för att stötta andra, stötta mig själv och helt enkelt bli en människa som folk ska se upp till.
Jag är trött på att känna mig sjuk. Jag valde inte det livet. Alla har rätten att själva bestämma över sina liv. Men jag fick aldrig bestämma. För någon man/kvinna i lång vit rock bestämde min framtid 1996. Trodde dom... Jag är äldre nu, jag vet vad jag vill, jag vet vad jag inte är även om jag inte riktigt hittat mig själv. Men jag är på god väg. För jag har jävligt bra vänner, älskade föräldrar och den mest fantastiska tjej som finns i hela världen. Det förstår jag nu. Jag förstod inte det då.
Det finns tusentals vägar som leder än genom livet. Det finns många skillnader men det finns en sak som de alla har gemensamt, det leder till slut åt samma håll. Mot framtiden... Man måste vara villig att ta emot en del smällar av livet. Det spelar ingen roll hur tuff eller mjuk man än är. Livet kommer slå en blodig om man tillåter det. Världen möter ingen halvvägs, vill man något så får man själv se till att ordna det. Det lärde Sylvester Stallone mig för länge länge sedan...
Jag ber om ursäkt till mig själv att jag inte bloggat på så länge. Jag har inte haft självförtroende eller ork att göra det. Kanske dröjer det lika länge till, kanske inte. Hur som helst så tackar jag för denna gången...
Min älskade Bea, lägg händerna framför dina ögon och blunda, se tänker du dig att du tittar rakt fram (även fast du blundar) ser du? Framtiden finns där framme, det är bara det att vi inte ser den ännu :) Du är kreativ och en duktig konstnär (även fast du förnekar det) Men livet är lite som ett tomt blankt papper. Det är vi själva så målar motivet. Vi går igenom olika farser i livet, det är det som gör att vi hela tiden målar olika motiv. De dystra och mörka målningarna har vi redan gått igenom, så tänkt dig vilken ljus och underbar framtid som vi har framför oss.
Tack alla ni som gör livet värt att leva, men framförallt mitt älskade hjärta Beatrice och min allra bästa vän i alla lägen Fredrik!
Jag hade dött för er, utan att blinka...
så är det att vara allt
du vill att jag ska vara.
Även om du inte begär
så vill jag vara
allt för dig"
Jag vet att du inte känns som att framtiden ljusnar mitt älskade hjärta, men jag vet nu, att problem bara är möjligheter, fast i förklädnad!
Det finns inget här på jorden som jag uppskattar mer än att få se dig skratta, att få se dig vara lycklig, hur dina ögon glänser av glädje. Jag må inte alltid varit den som varit där, hos dig, just då, men det betyder så otroligt mycket för mig. När man tittar tillbaka på sitt liv och inser att det året som gått är det året som varit bäst så förstår man ganska så fort vilken typ av människa man är. Många människor vill titta tillbaka i sina liv, minnas bra och dåliga stunder. Jag är mer en kämpe, som hellre tittar framåt.
Jag vet att jag inte bloggar så mycket längre. Även fast det knappt är någon människa kvar som tittar in här. Kanske bara dom som jag önskar ska läsa.
Det här med försäkringskassan och mina pengar har tagit hårt på allas krafter, jag är så otroligt jävla tacksam att det finns människor på denna jorden som uppskattar mig, som hjälper mig, som stöttar mig, som försöker förstå mig och förstår mig. Bea mitt älskade hjärta, jag tackar lyckans stjärna för att du finns. Att du stannat, att du kämpat trots alla motgångar. Jag vet nu, att längre fram väntar en belöning. Även om bilden av framtiden kan verka blurrig just nu.
Att få spendera mina dagar med dig betyder mer än allt. Jag är inte alltid så bra på det här med kärleksförklaringar men det här med försäkringskassan och allt skumt har gjort att jag fått en helt ny syn på saker och ting. Jag har lärt mig att uppskatta det jag har, att arbeta med det jag har och inte med det jag inte har eller det jag vill ha. Det är det jag har, i skrivande stund, som räknas.
Det finns gånger då jag ligger hemma i min säng, sömnlös och tänker "nu skiter jag i detta" Jag vill inte kalla det för självmordtankar för så starka är dom inte. Men man blir uppgiven, känner sig ensam. Jag är inte van vid att vara ensam... en gång i tiden var jag det. Ensamheten var det bästa jag visste. Det var min trygghet, mitt sätt att säga till världen att jag duger som jag är. Vill ingen vara med mig så Fuck them, fuck alla som tvekar.
En gång i livet hade jag en önskan, en önskan om att bara dra härifrån, resa runt och se mig om i världen. Idag har jag inte samma visioner. Jag vill bara ha tillräckligt, jag vill kunna erbjuda min älskade ett bra liv. Shopping, kärlek. En sommarstuga i skärgården? Sådant som ligger på gränsen till för mycket. Jag vill kunna erbjuda min älskade ett liv som gör att hon förstår att ingen annan i hela världen skulle kunna ge henne ett bättre liv.
Kärlek är viktigt, att hitta den rätte är viktigt. När man väl gjort det så gäller det att man gör sitt allra bästa för att sin partner ska känna att hon/han har gjort rätt "val". När man hittat rätt så är det ju faktiskt så att man ska leva med den personen i resten av sitt liv. Innan man dör kommer den personen att veta allt om dig den personen kommer veta exakt vad du hatar och älskar med livet, vad du önskat och inte önskat av livet.
Jag är säker. Jag vet att jag hittat rätt. Jag vet exakt vad jag vill få ut av mitt liv och vem och vilka jag vill dela det med. Jag vill bara ha ett liv, ett normalt liv med de jag älskar. Jag vill kunna ligga på min dödsbädd och känna att jag gjorde mitt bästa för att jag själv och personerna i mitt omgivning skulle ha det så bra som möjligt.
Mitt förflutna är mörkt, visst. Men det är aldrig försent för att förändras. Idag är ett magiskt datum 11-11-11, det är lätt att komma ihåg. Från och med idag ska jag försöka göra det bästa jag kan för att stötta andra, stötta mig själv och helt enkelt bli en människa som folk ska se upp till.
Jag är trött på att känna mig sjuk. Jag valde inte det livet. Alla har rätten att själva bestämma över sina liv. Men jag fick aldrig bestämma. För någon man/kvinna i lång vit rock bestämde min framtid 1996. Trodde dom... Jag är äldre nu, jag vet vad jag vill, jag vet vad jag inte är även om jag inte riktigt hittat mig själv. Men jag är på god väg. För jag har jävligt bra vänner, älskade föräldrar och den mest fantastiska tjej som finns i hela världen. Det förstår jag nu. Jag förstod inte det då.
Det finns tusentals vägar som leder än genom livet. Det finns många skillnader men det finns en sak som de alla har gemensamt, det leder till slut åt samma håll. Mot framtiden... Man måste vara villig att ta emot en del smällar av livet. Det spelar ingen roll hur tuff eller mjuk man än är. Livet kommer slå en blodig om man tillåter det. Världen möter ingen halvvägs, vill man något så får man själv se till att ordna det. Det lärde Sylvester Stallone mig för länge länge sedan...
Jag ber om ursäkt till mig själv att jag inte bloggat på så länge. Jag har inte haft självförtroende eller ork att göra det. Kanske dröjer det lika länge till, kanske inte. Hur som helst så tackar jag för denna gången...
Min älskade Bea, lägg händerna framför dina ögon och blunda, se tänker du dig att du tittar rakt fram (även fast du blundar) ser du? Framtiden finns där framme, det är bara det att vi inte ser den ännu :) Du är kreativ och en duktig konstnär (även fast du förnekar det) Men livet är lite som ett tomt blankt papper. Det är vi själva så målar motivet. Vi går igenom olika farser i livet, det är det som gör att vi hela tiden målar olika motiv. De dystra och mörka målningarna har vi redan gått igenom, så tänkt dig vilken ljus och underbar framtid som vi har framför oss.
Tack alla ni som gör livet värt att leva, men framförallt mitt älskade hjärta Beatrice och min allra bästa vän i alla lägen Fredrik!
Jag hade dött för er, utan att blinka...
En liten notis :)
Ja man sitter fortfarande här och väntar på beslutet från FK...
Det är "Olivert Bengzzzin" varning på dom alltså...
Jag överraskade min älskade Bea med kladdkaka igårkväll och det var mycket mysigt!
Jag älskar dig så otroligt mycket ska du veta! Du är det allra bästa i världen!
<3
Det är "Olivert Bengzzzin" varning på dom alltså...
Jag överraskade min älskade Bea med kladdkaka igårkväll och det var mycket mysigt!
Jag älskar dig så otroligt mycket ska du veta! Du är det allra bästa i världen!
<3
Mobilblogg #1
Kan inte sova... Saknar mitt älskade hjärta så mycket!
Har legat och läst/lyssnat på en bok i två timmar så nu är jag trött!
Jag älskar Linkin Park!
Lyssnar på en spelning från 2001!
Låter så jävla bra!
Vet ej hur detta ser ut på bloggen sen men vafan!:p
Godnatt älskade Bea<3
Bild på Mig, Bea & fucking NÅFDMaaaan va!!
När Vi Ger Oss Av Från Tivolistan...
Det ser mörkt ut just nu...
Det har gått år sedan jag skrev ett riktigt blogginlägg som handlar om bara mig själv. Jag orkar inte bry mig om vilka som läser eller om någon läser detta överhuvudtaget. Detta är ett inlägg av mig, om mig, för mig...
Om jag tänker på min framtid just nu så ser jag inte mycket. Jag tror att det är så att jag inte vågar eller vill se vad som döljer sig där framme.
Allt det som en gång var så självklart känns nu så otroligt långt borta.
Jag vågar inte känna efter. Kanske är jag inget annat än skräp? Kanske är jag inget annat än ett dåligt skämt?
Det känns som om att jag sitter i en bil som går för jävla snabbt och jag sitter där med vetskapen att det inte finns några bromsar. Framför mig finns en lång raksträcka men någonstans inom mig vet jag om att den kan svänga när som helst och då sitter jag där utan bromar. Man vet att smällen kommer men man vet inte när den dyker upp..
Jag mår inte bra. jag känner mig ensam. Även fast jag har så många som bryr sig om mig så känner jag mig ensam. Ensam i mig själv på något sätt. Jag valde aldrig att vara sjuk. Jag var inte den som satte en sjukdom på mig. Hade jag fått bestämma så hade jag aldrig lagt mig i ett fack där alla blir stämplade. Jag ville gå i vanlig skola. Jag ville få bra betyg. Jag ville jobba... Men det är inte så lätt när någonting inom mig säger stopp... Ett undermedvetet som gör att jag alltid säger stopp...
Jag vill kunna somna vid sidan av min älskade varje kväll, jag vill ha något betydelsefyllt att vakna upp till.
Jag vill bo tillsammans med den jag älskar och jag vill att det ska funka. Men varför går det inte?
Varför ger jag alltid upp? Jag vet inte riktigt hur allting ska sluta om det fortsätter såhär.
Det ska alltid handla om pengar... Jag hatar egentligen pengar... men jag älskar dom, när dom finns...
Men hur fan kan man behandla människor såhär? Jag är ju långt ifrån den första... Hur fan kan man böja en människa till bristningsgränsen... Det hade varit en annan sak om jag hade varit 9 år igen om jag där kunde få bestämma själv.
Säga ifrån på skarpen... JAG ÄR INTE SJUK... Låt mig va.....
Men det går inte... För jag lever här och jag lever nu...
Jag vet inte ens vad denna texten betyder eller varför jag ens skriver. Men det är kanske så det känns på insidan...
Allt är huller om buller och jag vet inte vad som är fram eller bak, rätt eller fel... Jag vill inte leva såhär...
Detta kommer slå tillbaka på dom...
Jag älskar min Bea. Jag älskar Fredrik. Jag älskar min familj...
Bea. Tack för att du finns hos mig. Tack för att du är den du är... Utan dig räcker jag inte till...
TILL DIG MITT HJÄRTA
Det har gått år sedan jag skrev ett riktigt blogginlägg som handlar om bara mig själv. Jag orkar inte bry mig om vilka som läser eller om någon läser detta överhuvudtaget. Detta är ett inlägg av mig, om mig, för mig...
Om jag tänker på min framtid just nu så ser jag inte mycket. Jag tror att det är så att jag inte vågar eller vill se vad som döljer sig där framme.
Allt det som en gång var så självklart känns nu så otroligt långt borta.
Jag vågar inte känna efter. Kanske är jag inget annat än skräp? Kanske är jag inget annat än ett dåligt skämt?
Det känns som om att jag sitter i en bil som går för jävla snabbt och jag sitter där med vetskapen att det inte finns några bromsar. Framför mig finns en lång raksträcka men någonstans inom mig vet jag om att den kan svänga när som helst och då sitter jag där utan bromar. Man vet att smällen kommer men man vet inte när den dyker upp..
Jag mår inte bra. jag känner mig ensam. Även fast jag har så många som bryr sig om mig så känner jag mig ensam. Ensam i mig själv på något sätt. Jag valde aldrig att vara sjuk. Jag var inte den som satte en sjukdom på mig. Hade jag fått bestämma så hade jag aldrig lagt mig i ett fack där alla blir stämplade. Jag ville gå i vanlig skola. Jag ville få bra betyg. Jag ville jobba... Men det är inte så lätt när någonting inom mig säger stopp... Ett undermedvetet som gör att jag alltid säger stopp...
Jag vill kunna somna vid sidan av min älskade varje kväll, jag vill ha något betydelsefyllt att vakna upp till.
Jag vill bo tillsammans med den jag älskar och jag vill att det ska funka. Men varför går det inte?
Varför ger jag alltid upp? Jag vet inte riktigt hur allting ska sluta om det fortsätter såhär.
Det ska alltid handla om pengar... Jag hatar egentligen pengar... men jag älskar dom, när dom finns...
Men hur fan kan man behandla människor såhär? Jag är ju långt ifrån den första... Hur fan kan man böja en människa till bristningsgränsen... Det hade varit en annan sak om jag hade varit 9 år igen om jag där kunde få bestämma själv.
Säga ifrån på skarpen... JAG ÄR INTE SJUK... Låt mig va.....
Men det går inte... För jag lever här och jag lever nu...
Jag vet inte ens vad denna texten betyder eller varför jag ens skriver. Men det är kanske så det känns på insidan...
Allt är huller om buller och jag vet inte vad som är fram eller bak, rätt eller fel... Jag vill inte leva såhär...
Detta kommer slå tillbaka på dom...
Jag älskar min Bea. Jag älskar Fredrik. Jag älskar min familj...
Bea. Tack för att du finns hos mig. Tack för att du är den du är... Utan dig räcker jag inte till...
TILL DIG MITT HJÄRTA
En trött liten uppdatering från Storgatan!
Hej min älskade Bea och ni andra som kanske besöker min blogg som vanligtvis ligger i koma!
Nu har man jobbat två intensiva nätter på Sweden Rock Festival området som nattvakt.
Inatt är det dags igen och på Lördag kommer äntligen du hem mitt hjärta!
Har hittat ett nytt band som jag tycker är skitbra dom heter Middle Class Rut och det är dom som ska spela förband till Linkin Park i globen nu om några veckor! Dessvärre ska jag inte dit!
Jag hoppas du har det bra nere i Grekland bejbi. Det är såå tomt här hemma utan dig och det blir bara värre och värre men det är tur att du snart är påväg hem igen för jag tror inte jag klarar mig så mycket längre. Du är ju min anledning till att jag stiger upp och vill möta dagarna som kommer!
Jag vet inte riktigt vad mer jag ska skriva för man är ganska tom i huvudet nu när man varit uppe två nätter och bara sovit några timmar på dagarna!
Jag längtar efter dig mitt älskade hjärta! Nu ska jag snart diska och dammsuga lite så att det är fin fint när du kommer hem igen!
JUST DET!!
På Lördag kommer Stason från L.A hit och stannar hos oss till Måndag då har åker till Göteborg en snabbis innan han återigen intar Blekinge för Sweden Rock Festival!
Ska bli riktigt jävla kul att träffa honom igen!
Fred ut!
Jag älskar dig Bea!!<3
Nu har man jobbat två intensiva nätter på Sweden Rock Festival området som nattvakt.
Inatt är det dags igen och på Lördag kommer äntligen du hem mitt hjärta!
Har hittat ett nytt band som jag tycker är skitbra dom heter Middle Class Rut och det är dom som ska spela förband till Linkin Park i globen nu om några veckor! Dessvärre ska jag inte dit!
Jag hoppas du har det bra nere i Grekland bejbi. Det är såå tomt här hemma utan dig och det blir bara värre och värre men det är tur att du snart är påväg hem igen för jag tror inte jag klarar mig så mycket längre. Du är ju min anledning till att jag stiger upp och vill möta dagarna som kommer!
Jag vet inte riktigt vad mer jag ska skriva för man är ganska tom i huvudet nu när man varit uppe två nätter och bara sovit några timmar på dagarna!
Jag längtar efter dig mitt älskade hjärta! Nu ska jag snart diska och dammsuga lite så att det är fin fint när du kommer hem igen!
JUST DET!!
På Lördag kommer Stason från L.A hit och stannar hos oss till Måndag då har åker till Göteborg en snabbis innan han återigen intar Blekinge för Sweden Rock Festival!
Ska bli riktigt jävla kul att träffa honom igen!
Fred ut!
Jag älskar dig Bea!!<3
En resumé av helgen i sin helhet!
Denna helgen har varit kanonkul!
I Fredags åkte min älskade Bea till Grekland och det kändes så otroligt tomt och det gör det fortfarande.
Saknar dig så himla mycket och jag längtar ihjäl mig här hemma!
På Fredagskvällen spelade Charlie & Fredrik nere på Solsta Towers och det var riktigt jäkla roligt alltså!
Det blev såklart en liten efterfest med nya vänner! (Jag berättar allt när du kommer hem Bea)!
På lördagen vaknade vi alldelles försent (Fredrik sov över) och missade min systers konfirmation i kyrkan men vi hann hem för att "fira" henne hos min Mor och Micke! Efter det åkte vi hem till lägenheten och tittade på skitprogram på TV tills vi tillsist bestämde oss för att kika ner till Solsta Towers igen eftersom att dag två av deras invigning var i full gång.
Det var en fantastisk kväll som råkade sluta runt 06.00 på morgonen.
När vi vaknade hade vi bara en enda tanke i huvudet och det var PIZZA!!
Fiddes Mor hämtade oss och vi åkte och köpte Pizza på Katrins i Karlshamn, åkte hem och åt den.
Sen repade vi en stund på en ny låt i öppen stämning! Riktigt mysig sommarlåt:)
Sen tog vi bilen och åkte runt ute i regnet. Kom på en himla massa sjukt roliga saker
(Som du med säkerhet kommer får höra mer än en gång Bea haha)
Nu är klockan för mycket, runt 01.23 och jag kan verkligen inte sova. Det är första gången på väldigt väldigt länge sedan. Om man då bortser från att Fredrik varit gäst hos mig Fredag - Söndag!
I dagarna som kommer tänker jag försöka hålla mig sysselsatt med allt möjligt för att timmarna ska gå snabbt. Jag vill ha hem min lilla älskling!
Nu blir det snart sängen och det enda som är planerat imon är sjukhuset för en liten återkoll i stan:)
Det blir nog att:
Anmäla Charlie & Fredrik till Stim.
Kanske ta en fika uppe hos Bengan i Musik I Blekinge.
Repa lite på får nya låt " To Be Free" (Arbetsnamn)
Uppdatera bloggen
Skicka mail med Olof/Evan
Så lite är nog bestämt iaf!
Nu ska jag fortsätta anteckna lite på en av våra låtar på EPn till Olof så att jag kan skicka in det innan jag ska sova.
Jag älskar dig Beatrice! Det vackraste i världen är du!
Jag saknar dig så hemskt mycket! Skynda dig hem sen<3
P.S
Jag bjuder också på en liten bild på en hund som jag och Fidde stötte på utanför Konsum idag!
Den är riktigt cool alltså!!
I Fredags åkte min älskade Bea till Grekland och det kändes så otroligt tomt och det gör det fortfarande.
Saknar dig så himla mycket och jag längtar ihjäl mig här hemma!
På Fredagskvällen spelade Charlie & Fredrik nere på Solsta Towers och det var riktigt jäkla roligt alltså!
Det blev såklart en liten efterfest med nya vänner! (Jag berättar allt när du kommer hem Bea)!
På lördagen vaknade vi alldelles försent (Fredrik sov över) och missade min systers konfirmation i kyrkan men vi hann hem för att "fira" henne hos min Mor och Micke! Efter det åkte vi hem till lägenheten och tittade på skitprogram på TV tills vi tillsist bestämde oss för att kika ner till Solsta Towers igen eftersom att dag två av deras invigning var i full gång.
Det var en fantastisk kväll som råkade sluta runt 06.00 på morgonen.
När vi vaknade hade vi bara en enda tanke i huvudet och det var PIZZA!!
Fiddes Mor hämtade oss och vi åkte och köpte Pizza på Katrins i Karlshamn, åkte hem och åt den.
Sen repade vi en stund på en ny låt i öppen stämning! Riktigt mysig sommarlåt:)
Sen tog vi bilen och åkte runt ute i regnet. Kom på en himla massa sjukt roliga saker
(Som du med säkerhet kommer får höra mer än en gång Bea haha)
Nu är klockan för mycket, runt 01.23 och jag kan verkligen inte sova. Det är första gången på väldigt väldigt länge sedan. Om man då bortser från att Fredrik varit gäst hos mig Fredag - Söndag!
I dagarna som kommer tänker jag försöka hålla mig sysselsatt med allt möjligt för att timmarna ska gå snabbt. Jag vill ha hem min lilla älskling!
Nu blir det snart sängen och det enda som är planerat imon är sjukhuset för en liten återkoll i stan:)
Det blir nog att:
Anmäla Charlie & Fredrik till Stim.
Kanske ta en fika uppe hos Bengan i Musik I Blekinge.
Repa lite på får nya låt " To Be Free" (Arbetsnamn)
Uppdatera bloggen
Skicka mail med Olof/Evan
Så lite är nog bestämt iaf!
Nu ska jag fortsätta anteckna lite på en av våra låtar på EPn till Olof så att jag kan skicka in det innan jag ska sova.
Jag älskar dig Beatrice! Det vackraste i världen är du!
Jag saknar dig så hemskt mycket! Skynda dig hem sen<3
P.S
Jag bjuder också på en liten bild på en hund som jag och Fidde stötte på utanför Konsum idag!
Den är riktigt cool alltså!!
Anledning till tystnad!
Det har varit tyst på min "nya" blogg nu ett tag och jag kanske borde berätta lite om anledningen bakom.
Charlie & Fredrik bloggen uppdateras väldigt ofta (ibland flera gången om dagen) och nu har vi varit i studion och spelat in vår kommande EP.
Det har gjort att jag helt enkelt inte funnit den tiden som behövts för att skriva här!
Men nu ska jag försöka vara lite mer aktiv!
Min älskade Bea åkte imorse till Grekland och ska vara där en vecka.
Kommer bli otroligt tomt här.
Det absolut finaste i världen är min kärlek till dig mitt hjärta.
Ikväll är det spelning på Solsta Towers i Asarum. Fritt inträde och man är välkommen runt klockan 20.00!
Vi kommer att spela låtar från vår kommande EP:)
Och så ett litet musiktips för er som är intresserade!
Charlie & Fredrik bloggen uppdateras väldigt ofta (ibland flera gången om dagen) och nu har vi varit i studion och spelat in vår kommande EP.
Det har gjort att jag helt enkelt inte funnit den tiden som behövts för att skriva här!
Men nu ska jag försöka vara lite mer aktiv!
Min älskade Bea åkte imorse till Grekland och ska vara där en vecka.
Kommer bli otroligt tomt här.
Det absolut finaste i världen är min kärlek till dig mitt hjärta.
Ikväll är det spelning på Solsta Towers i Asarum. Fritt inträde och man är välkommen runt klockan 20.00!
Vi kommer att spela låtar från vår kommande EP:)
Och så ett litet musiktips för er som är intresserade!
Musiktipset!
Idag bjuder jag er på ett band som inspirerar mig mer och mer och det bandet heter "Trapt"
Ni hittar deras bästa album på Spotify HÄR!
Jag återkommer inom kort!
Idag bjuder jag er på ett band som inspirerar mig mer och mer och det bandet heter "Trapt"
Ni hittar deras bästa album på Spotify HÄR!
Jag återkommer inom kort!
Introduktion
Introduktion:
Jag har suttit hela natten och funderat på vad jag ska rikta in mig på med denna bloggen. Jag har bloggat en hel det genom mina år men aldrig riktigt hittat en jämt och stabil rytm i mitt skrivande. Hur mycket jag än vill att denna blogg enbart ska handla om mig själv så känns det aningen själviskt.
Eftersom mitt liv kretsar kring musik så vet jag att bloggen kommer bjuda på en hel del musiktips. Ni kommer ganska snart märka att min musiksmak är ganska bred. Jag lyssnar på det mesta men är ändå väldigt kräsen.
Jag tänkte att jag skulle lägga ut "Dagens Musiktips" varje dag då det skulle ta hela mitt liv att lägga ut "Veckans Musiktips" likväl som "Månadens Musiktips".
Jag har suttit hela natten och funderat på vad jag ska rikta in mig på med denna bloggen. Jag har bloggat en hel det genom mina år men aldrig riktigt hittat en jämt och stabil rytm i mitt skrivande. Hur mycket jag än vill att denna blogg enbart ska handla om mig själv så känns det aningen själviskt.
Eftersom mitt liv kretsar kring musik så vet jag att bloggen kommer bjuda på en hel del musiktips. Ni kommer ganska snart märka att min musiksmak är ganska bred. Jag lyssnar på det mesta men är ändå väldigt kräsen.
Jag tänkte att jag skulle lägga ut "Dagens Musiktips" varje dag då det skulle ta hela mitt liv att lägga ut "Veckans Musiktips" likväl som "Månadens Musiktips".
Lär känna Charlie:
- Musiker
- Förälskad
- Humoristisk
- Social (När jag känner för det)
- Vinterhatare
- Köttätare
- Relativt Komplicerad
- Fantalist
- Blyg (När jag känner för det)
- Impulsiv
- Rockstar
- Diagnostiserad
Ja det är ju en bra början!
Jag är ganska säker på att vi kommer lära känna varandra med tiden!
Dagens Musiktips:
Till mitt första tips tänker jag gå långt tillbaka i tiden, så långt jag kan minnas faktiskt.
Jag kan inte varit en dag äldre än 11 år när jag började lyssna på musik på riktigt.
Det var min lärare som visade mig plattan:
"Magnus Johansson - Magnus Johansson"
Jag förstod inte texterna så väl som jag gör idag
men det var ändå något som tilltalade mig.
Än idag är det ett av mina favoritalbum.
Ni hittar den på Spotify HÄR!
Om ni inte har Spotify så tycker jag att ni ska googla eller något liknande.
Tills vi ses igen!
/ Charlie
- Musiker
- Förälskad
- Humoristisk
- Social (När jag känner för det)
- Vinterhatare
- Köttätare
- Relativt Komplicerad
- Fantalist
- Blyg (När jag känner för det)
- Impulsiv
- Rockstar
- Diagnostiserad
Ja det är ju en bra början!
Jag är ganska säker på att vi kommer lära känna varandra med tiden!
Dagens Musiktips:
Till mitt första tips tänker jag gå långt tillbaka i tiden, så långt jag kan minnas faktiskt.
Jag kan inte varit en dag äldre än 11 år när jag började lyssna på musik på riktigt.
Det var min lärare som visade mig plattan:
"Magnus Johansson - Magnus Johansson"
Jag förstod inte texterna så väl som jag gör idag
men det var ändå något som tilltalade mig.
Än idag är det ett av mina favoritalbum.
Ni hittar den på Spotify HÄR!
Om ni inte har Spotify så tycker jag att ni ska googla eller något liknande.
Tills vi ses igen!
/ Charlie
Charlie Svensson
Hej och hjärligt välkomna ska ni vara till min personliga blogg!
Jag är gitarrist och sångare i Charlie & Fredrik - Vägen Mot Drömmen
Jag är med i organisationen Paranormal Crew Sweden
Här på bloggen kommer jag att skriva om det mesta som jag finner är intressant och jag hoppas absolut att ni ska komma tillbaka ofta när ni känner att ni behöver lite trevlig lektyr av alla dess slag!
Puss & Kram!
/C.
Jag är gitarrist och sångare i Charlie & Fredrik - Vägen Mot Drömmen
Jag är med i organisationen Paranormal Crew Sweden
Här på bloggen kommer jag att skriva om det mesta som jag finner är intressant och jag hoppas absolut att ni ska komma tillbaka ofta när ni känner att ni behöver lite trevlig lektyr av alla dess slag!
Puss & Kram!
/C.
