Back on the streets again
Ibland undrar man ju, fast bara när ensamheten tränger sig på. Jag önskar att jag kunde fejka det precis som alla andra gör.
Jag är trött på att svara när man undrar hur jag mår. Det hände precis... Leendet sprider sig och utnyttjar alla muskler i hela ansiktet. Men det är lönlöst. Jag känner mig ändå så otroligt ensam på insidan. Inga frågor i världen kan fylla ensamheten inom mig. Det är snarare så att ensamheten förökar sig och livnär sig på dom tomma frågorna...
Nu är jag återigen ute och vandrar. Inte för att jag vill... Jag måste... Gatorna här var mitt hem för några år sedan och det är kanske just det som känns så jävla jobbigt, gatorna är ingen trygghet. Dom är bara en påminelse om att jag faktiskt börjat må dåligt igen. För det var ju därför jag alltid var ute förr. Men då var jag ung. Jag såg inte skuggorna som lurar bakom varje hörn.
Jag kan inte förstå hur jag kunde vara så otroligt blind på den tiden, hur kunde jag älska luften här ute? Hur kunde jag se mig själv som stadens nattvakt? Jag är ju bara jag? Har alltid varit?
Jag tittade på "Hearts Of Atlantis" igår. Den filmen säger så mycket. Jag blir nästan lite äcklad av tanken. En form av obehag som liksom vaktar filmens handling.
Jag är rädd för ensamheten. Den hade aldrig denna kontrollen över mig förut. Men nu kan den knulla mig på alla sätt som den önskar, för min mur är raserad. Den kommer åt mig på ett helt annat sätt nu. Vintern närmar sig, jag lovade mig själv att aldrig sluta leva, oavsett vad som skulle hände. Men hur ska jag möjligen kunna finna ro när allting är så pass ostabilt som det är nu?
Jag ser hellre att vintern packar sina saker och åker bort, tills allting är lugnt igen. Det är inte Ebenezer Scrooge som tittar in genom stadens alla fönster denna julen... Det är jag...
Jag känner knappt ingen glädje i någonting. Jag kan inte skriva musik längre, musiken som alltid funnits där.
Det börjar bli kallt och jag vill inte bli långrandig. Jag ser detta som ännu ett misslyckande, att börja blogga igen. Av mig, till mig och för mig.
Ibland undrar man ju, fast bara när ensamheten tränger sig på. Jag önskar att jag kunde fejka det precis som alla andra gör. Jag tar på mig masken och går igen, det blir nog bäst så. Frågorna dör inte ändå. Ibland undrar man ju. Om dom som tar sina liv gör rätt?
Är det ett förlorat liv som krävs för att myndigheterna ska lyssna?
Hur som helst.
Nu är jag klar.
Gatorna väntar.
Ensamheten omfamnar mig och jag är fast igen. Jaha, tack ska du ha...
Spelning imon iaf. Ett tillfälle att fylla på energin som jag hela tiden tycks tappa. Det känns som att jag läcker.
Kärlek...
// Charlie
I'm not me without you...
Det är så mycket som händer runt omkring oss.
Det känns som om det inte finns tid för oss längre, jag vet att det är mycket på gång och att detta verkligen är något du vill. Jag hoppas bara att du inte glömmer bort oss.
Jag tittade igenom min mobil idag, tiden går för jävla fort fram. Visste du att det är över 2 månader sedan vi hittade på något du och jag? på riktigt, utan tidsbegränsningar? 2 månader är en riktigt lång tid men det har gått fort, för fort. Varje kväll sitter jag och funderar, tittar tillbaka och skrattar. Det är väl inte över ännu?
Jag saknar dig så in i helvete ska du veta.
Vi håller väl inte på att bli för vuxna för att göra det vi gör bäst?
Tanken slår mig hela tiden, jag hade kunnat förlora dig där, för ett tag sedan. Dom timmarna som gick där efter att jag fått samtalet var de värsta timmarna på mycket länge. Jag ville bara ge upp, för jag trodde att du försvunnit ifrån mig. Jag vill inte att vi glider isär, jag vill inte att våra blodsband ska försvinna.
Jag förstår som sagt om det är mycket som händer omkring dig nu men ibland önskar jag att vi kunde hitta på något tillsammans, som förut.
Du är min bästa vän, har alltid varit, kommer alltid att vara.
"Our Song"
Allting känns så otroligt tungt just nu. Så mycket som måste göras här hemma. Så mycket blurriga bilder på framtiden. Jag vill verkligen inte bli äldre nu. Jag vill stanna precis här.
Bea, Charlie & Fredrik är det enda mitt hjärta behöver för att överleva.
Lämna mig inte... Lämna mig aldrig...
"If God's for real, we'll at least burn together"
