Moved...
Nu har jag flyttat...
Vill man så kan man säkert hitta min nya blogglya.
men det är inte lätt... så det så...
Moving my thoughts...
Jag har varit älskad av världens bästa tjej.
Det är inte många som varit det. så det så...
Nu har jag min gröna lilla bok.
Dit överför jag mina tankar till texter.
Bye Bye....
Life in the pain
Jag vet inte vilka som läser detta och egentligen bryr jag mig inte så mycket.
Om det är någon som läser detta så skulle jag vilja redogöra läget.
Here we go:
Jag och Bea har gjort slut. Det är ett delat beslut och vi gjorde det som vi kände är bäst för oss båda.
Vi kommer fortfarande att ses och vara vänner. För alla runt omkring oss så kommer det inte bli någon skillnad.
Den enda skillnaden kommer att ske för oss två och jag skulle uppskatta om ni accepterade vårt val
och inte ställde några onödiga frågor.
Jag älskar Bea och kärleken är besvarad men för bådas skull så har vi valt att göra såhär. End of story... Tack...
Septemberljus
Vinterlandet passar inte mig...
Allting är för kallt och det är ett kyligt regn.
Rewind&Replay
Full fart framåt! 2012 here we go...
Back on the streets again
Ibland undrar man ju, fast bara när ensamheten tränger sig på. Jag önskar att jag kunde fejka det precis som alla andra gör.
Jag är trött på att svara när man undrar hur jag mår. Det hände precis... Leendet sprider sig och utnyttjar alla muskler i hela ansiktet. Men det är lönlöst. Jag känner mig ändå så otroligt ensam på insidan. Inga frågor i världen kan fylla ensamheten inom mig. Det är snarare så att ensamheten förökar sig och livnär sig på dom tomma frågorna...
Nu är jag återigen ute och vandrar. Inte för att jag vill... Jag måste... Gatorna här var mitt hem för några år sedan och det är kanske just det som känns så jävla jobbigt, gatorna är ingen trygghet. Dom är bara en påminelse om att jag faktiskt börjat må dåligt igen. För det var ju därför jag alltid var ute förr. Men då var jag ung. Jag såg inte skuggorna som lurar bakom varje hörn.
Jag kan inte förstå hur jag kunde vara så otroligt blind på den tiden, hur kunde jag älska luften här ute? Hur kunde jag se mig själv som stadens nattvakt? Jag är ju bara jag? Har alltid varit?
Jag tittade på "Hearts Of Atlantis" igår. Den filmen säger så mycket. Jag blir nästan lite äcklad av tanken. En form av obehag som liksom vaktar filmens handling.
Jag är rädd för ensamheten. Den hade aldrig denna kontrollen över mig förut. Men nu kan den knulla mig på alla sätt som den önskar, för min mur är raserad. Den kommer åt mig på ett helt annat sätt nu. Vintern närmar sig, jag lovade mig själv att aldrig sluta leva, oavsett vad som skulle hände. Men hur ska jag möjligen kunna finna ro när allting är så pass ostabilt som det är nu?
Jag ser hellre att vintern packar sina saker och åker bort, tills allting är lugnt igen. Det är inte Ebenezer Scrooge som tittar in genom stadens alla fönster denna julen... Det är jag...
Jag känner knappt ingen glädje i någonting. Jag kan inte skriva musik längre, musiken som alltid funnits där.
Det börjar bli kallt och jag vill inte bli långrandig. Jag ser detta som ännu ett misslyckande, att börja blogga igen. Av mig, till mig och för mig.
Ibland undrar man ju, fast bara när ensamheten tränger sig på. Jag önskar att jag kunde fejka det precis som alla andra gör. Jag tar på mig masken och går igen, det blir nog bäst så. Frågorna dör inte ändå. Ibland undrar man ju. Om dom som tar sina liv gör rätt?
Är det ett förlorat liv som krävs för att myndigheterna ska lyssna?
Hur som helst.
Nu är jag klar.
Gatorna väntar.
Ensamheten omfamnar mig och jag är fast igen. Jaha, tack ska du ha...
Spelning imon iaf. Ett tillfälle att fylla på energin som jag hela tiden tycks tappa. Det känns som att jag läcker.
Kärlek...
// Charlie
I'm not me without you...
Jag hoppas och önskar att detta bara är en liten svacka som vi hamnat i.
Det är så mycket som händer runt omkring oss.
Det känns som om det inte finns tid för oss längre, jag vet att det är mycket på gång och att detta verkligen är något du vill. Jag hoppas bara att du inte glömmer bort oss.
Jag tittade igenom min mobil idag, tiden går för jävla fort fram. Visste du att det är över 2 månader sedan vi hittade på något du och jag? på riktigt, utan tidsbegränsningar? 2 månader är en riktigt lång tid men det har gått fort, för fort. Varje kväll sitter jag och funderar, tittar tillbaka och skrattar. Det är väl inte över ännu?
Jag saknar dig så in i helvete ska du veta.
Vi håller väl inte på att bli för vuxna för att göra det vi gör bäst?
Tanken slår mig hela tiden, jag hade kunnat förlora dig där, för ett tag sedan. Dom timmarna som gick där efter att jag fått samtalet var de värsta timmarna på mycket länge. Jag ville bara ge upp, för jag trodde att du försvunnit ifrån mig. Jag vill inte att vi glider isär, jag vill inte att våra blodsband ska försvinna.
Jag förstår som sagt om det är mycket som händer omkring dig nu men ibland önskar jag att vi kunde hitta på något tillsammans, som förut.
Du är min bästa vän, har alltid varit, kommer alltid att vara.
"Our Song"
Allting känns så otroligt tungt just nu. Så mycket som måste göras här hemma. Så mycket blurriga bilder på framtiden. Jag vill verkligen inte bli äldre nu. Jag vill stanna precis här.
Bea, Charlie & Fredrik är det enda mitt hjärta behöver för att överleva.
Lämna mig inte... Lämna mig aldrig...
"If God's for real, we'll at least burn together"
Det är så mycket som händer runt omkring oss.
Det känns som om det inte finns tid för oss längre, jag vet att det är mycket på gång och att detta verkligen är något du vill. Jag hoppas bara att du inte glömmer bort oss.
Jag tittade igenom min mobil idag, tiden går för jävla fort fram. Visste du att det är över 2 månader sedan vi hittade på något du och jag? på riktigt, utan tidsbegränsningar? 2 månader är en riktigt lång tid men det har gått fort, för fort. Varje kväll sitter jag och funderar, tittar tillbaka och skrattar. Det är väl inte över ännu?
Jag saknar dig så in i helvete ska du veta.
Vi håller väl inte på att bli för vuxna för att göra det vi gör bäst?
Tanken slår mig hela tiden, jag hade kunnat förlora dig där, för ett tag sedan. Dom timmarna som gick där efter att jag fått samtalet var de värsta timmarna på mycket länge. Jag ville bara ge upp, för jag trodde att du försvunnit ifrån mig. Jag vill inte att vi glider isär, jag vill inte att våra blodsband ska försvinna.
Jag förstår som sagt om det är mycket som händer omkring dig nu men ibland önskar jag att vi kunde hitta på något tillsammans, som förut.
Du är min bästa vän, har alltid varit, kommer alltid att vara.
"Our Song"
Allting känns så otroligt tungt just nu. Så mycket som måste göras här hemma. Så mycket blurriga bilder på framtiden. Jag vill verkligen inte bli äldre nu. Jag vill stanna precis här.
Bea, Charlie & Fredrik är det enda mitt hjärta behöver för att överleva.
Lämna mig inte... Lämna mig aldrig...
"If God's for real, we'll at least burn together"
Give me one reason not to...
Idag har jag sagt upp min lägenhet, min trygghet...
Man undra jag som sagt, hur allting kommer att sluta, om det nu kommer att sluta överhuvudtaget?
På torsdag gör om en förhandsbesiktning här hemma så nu gäller det att få ordning på saker och ting.
Det är alltid jobbigt inför en flytt, men kanske ännu mer när man inte ens vill flytta.
Jag är så otroligt tacksam för alla otroligt vänliga själar som försöker hjälpa mig i detta.
Det slår mig hela tiden att fastän jag kanske inte har så många vänner, så har jag i alla fall fått de bästa!
Om jag kommer ur allt detta levande så lovar jag att göra allt som står i min makt för att hjälpa er!
Just nu är det jävligt tungt, att börja packa ner allting, stapla lådor på lådor, slänga saker som man kanske inte längre behöver. Städa för att sedan överge mitt hem. Platsen som alltid skyddar mig.
Detta är för mig det värsta som har hänt i mitt liv. Jag skulle behöva prata med en psykolog, för jag mår inte bra. Jag skulle behöva gå till min Diabetessköterska.
Men att göra något sådant nu är omöjligt, vård är till för dom som har pengar. Vårt är indeed en lyxvara som jag inte längre har pengar att slösa på....
Vi hörs...
Come with me
Let me walk in through the world that I currently stay in
You can take a look around and tell me if I'm mistaken
You can even talk to everybody that I live with
Maybe you could tell me why everybody's so distant
Is it me or maybe, when I look around daily
I don't even know the people I can put my trust in lately
People that I used to hang with now their actin' to different
I'm still the same person why doesn't anybody listen
Can somebody please just explain to me
What happened to the way that we always said we'd be
Right now I dunno why I push through the pain that I got through
And I'm losin' hope
Deafening voices
That frequency inside my head that says
I'm going at it the hard way I focus
Get everything inside out of my brain that claims
I'm going at it the hard way
Come with me
Let me walk in through the world that I currently live in
Not a thing is forgotten, not a thing is forgiven
Nobody can hold their own underneath the weight but
Nobody can take the blame for their own mistakes so
What do you do when somebody lets you down
And you wanna say something but you can't cause their not around
Inside you think they know the extent of the pain
But they won't even admit that they were the one to blame
Can somebody please just explain to me
What happened to the way that we always said we'd be
Cause right now I dunno why I push through the pain that I got through
And I'm losin' hope
Can somebody please just explain to me
What happened to the way that we always said we'd be
Right now I dunno why I push through the pain that I got through
And I'm losin' hope, give me one reason not to
Man undra jag som sagt, hur allting kommer att sluta, om det nu kommer att sluta överhuvudtaget?
På torsdag gör om en förhandsbesiktning här hemma så nu gäller det att få ordning på saker och ting.
Det är alltid jobbigt inför en flytt, men kanske ännu mer när man inte ens vill flytta.
Jag är så otroligt tacksam för alla otroligt vänliga själar som försöker hjälpa mig i detta.
Det slår mig hela tiden att fastän jag kanske inte har så många vänner, så har jag i alla fall fått de bästa!
Om jag kommer ur allt detta levande så lovar jag att göra allt som står i min makt för att hjälpa er!
Just nu är det jävligt tungt, att börja packa ner allting, stapla lådor på lådor, slänga saker som man kanske inte längre behöver. Städa för att sedan överge mitt hem. Platsen som alltid skyddar mig.
Detta är för mig det värsta som har hänt i mitt liv. Jag skulle behöva prata med en psykolog, för jag mår inte bra. Jag skulle behöva gå till min Diabetessköterska.
Men att göra något sådant nu är omöjligt, vård är till för dom som har pengar. Vårt är indeed en lyxvara som jag inte längre har pengar att slösa på....
Vi hörs...
Come with me
Let me walk in through the world that I currently stay in
You can take a look around and tell me if I'm mistaken
You can even talk to everybody that I live with
Maybe you could tell me why everybody's so distant
Is it me or maybe, when I look around daily
I don't even know the people I can put my trust in lately
People that I used to hang with now their actin' to different
I'm still the same person why doesn't anybody listen
Can somebody please just explain to me
What happened to the way that we always said we'd be
Right now I dunno why I push through the pain that I got through
And I'm losin' hope
Deafening voices
That frequency inside my head that says
I'm going at it the hard way I focus
Get everything inside out of my brain that claims
I'm going at it the hard way
Come with me
Let me walk in through the world that I currently live in
Not a thing is forgotten, not a thing is forgiven
Nobody can hold their own underneath the weight but
Nobody can take the blame for their own mistakes so
What do you do when somebody lets you down
And you wanna say something but you can't cause their not around
Inside you think they know the extent of the pain
But they won't even admit that they were the one to blame
Can somebody please just explain to me
What happened to the way that we always said we'd be
Cause right now I dunno why I push through the pain that I got through
And I'm losin' hope
Can somebody please just explain to me
What happened to the way that we always said we'd be
Right now I dunno why I push through the pain that I got through
And I'm losin' hope, give me one reason not to
Someone falls to pieces sleeping all alone
Shadow of the day
Mitt hem är så tyst
Mitt hem är så kallt
Mitt hem är så ensamt
Hemmet jag lever i är inte anpassat till den jag är idag... Jag hatar ensamheten... Tankarna snurrar men jag springer ifrån bilderna...
Jag försöker att hålla ljuset tänt men det blåser så hemskt.
Something To Remind You
Staind...
Låt oss dansa på regnbågen och kasta hjärtan mot horisonten.
"Är det något jag vill
så är det att vara allt
du vill att jag ska vara.
Även om du inte begär
så vill jag vara
allt för dig"
Jag vet att du inte känns som att framtiden ljusnar mitt älskade hjärta, men jag vet nu, att problem bara är möjligheter, fast i förklädnad!
Det finns inget här på jorden som jag uppskattar mer än att få se dig skratta, att få se dig vara lycklig, hur dina ögon glänser av glädje. Jag må inte alltid varit den som varit där, hos dig, just då, men det betyder så otroligt mycket för mig. När man tittar tillbaka på sitt liv och inser att det året som gått är det året som varit bäst så förstår man ganska så fort vilken typ av människa man är. Många människor vill titta tillbaka i sina liv, minnas bra och dåliga stunder. Jag är mer en kämpe, som hellre tittar framåt.
Jag vet att jag inte bloggar så mycket längre. Även fast det knappt är någon människa kvar som tittar in här. Kanske bara dom som jag önskar ska läsa.
Det här med försäkringskassan och mina pengar har tagit hårt på allas krafter, jag är så otroligt jävla tacksam att det finns människor på denna jorden som uppskattar mig, som hjälper mig, som stöttar mig, som försöker förstå mig och förstår mig. Bea mitt älskade hjärta, jag tackar lyckans stjärna för att du finns. Att du stannat, att du kämpat trots alla motgångar. Jag vet nu, att längre fram väntar en belöning. Även om bilden av framtiden kan verka blurrig just nu.
Att få spendera mina dagar med dig betyder mer än allt. Jag är inte alltid så bra på det här med kärleksförklaringar men det här med försäkringskassan och allt skumt har gjort att jag fått en helt ny syn på saker och ting. Jag har lärt mig att uppskatta det jag har, att arbeta med det jag har och inte med det jag inte har eller det jag vill ha. Det är det jag har, i skrivande stund, som räknas.
Det finns gånger då jag ligger hemma i min säng, sömnlös och tänker "nu skiter jag i detta" Jag vill inte kalla det för självmordtankar för så starka är dom inte. Men man blir uppgiven, känner sig ensam. Jag är inte van vid att vara ensam... en gång i tiden var jag det. Ensamheten var det bästa jag visste. Det var min trygghet, mitt sätt att säga till världen att jag duger som jag är. Vill ingen vara med mig så Fuck them, fuck alla som tvekar.
En gång i livet hade jag en önskan, en önskan om att bara dra härifrån, resa runt och se mig om i världen. Idag har jag inte samma visioner. Jag vill bara ha tillräckligt, jag vill kunna erbjuda min älskade ett bra liv. Shopping, kärlek. En sommarstuga i skärgården? Sådant som ligger på gränsen till för mycket. Jag vill kunna erbjuda min älskade ett liv som gör att hon förstår att ingen annan i hela världen skulle kunna ge henne ett bättre liv.
Kärlek är viktigt, att hitta den rätte är viktigt. När man väl gjort det så gäller det att man gör sitt allra bästa för att sin partner ska känna att hon/han har gjort rätt "val". När man hittat rätt så är det ju faktiskt så att man ska leva med den personen i resten av sitt liv. Innan man dör kommer den personen att veta allt om dig den personen kommer veta exakt vad du hatar och älskar med livet, vad du önskat och inte önskat av livet.
Jag är säker. Jag vet att jag hittat rätt. Jag vet exakt vad jag vill få ut av mitt liv och vem och vilka jag vill dela det med. Jag vill bara ha ett liv, ett normalt liv med de jag älskar. Jag vill kunna ligga på min dödsbädd och känna att jag gjorde mitt bästa för att jag själv och personerna i mitt omgivning skulle ha det så bra som möjligt.
Mitt förflutna är mörkt, visst. Men det är aldrig försent för att förändras. Idag är ett magiskt datum 11-11-11, det är lätt att komma ihåg. Från och med idag ska jag försöka göra det bästa jag kan för att stötta andra, stötta mig själv och helt enkelt bli en människa som folk ska se upp till.
Jag är trött på att känna mig sjuk. Jag valde inte det livet. Alla har rätten att själva bestämma över sina liv. Men jag fick aldrig bestämma. För någon man/kvinna i lång vit rock bestämde min framtid 1996. Trodde dom... Jag är äldre nu, jag vet vad jag vill, jag vet vad jag inte är även om jag inte riktigt hittat mig själv. Men jag är på god väg. För jag har jävligt bra vänner, älskade föräldrar och den mest fantastiska tjej som finns i hela världen. Det förstår jag nu. Jag förstod inte det då.
Det finns tusentals vägar som leder än genom livet. Det finns många skillnader men det finns en sak som de alla har gemensamt, det leder till slut åt samma håll. Mot framtiden... Man måste vara villig att ta emot en del smällar av livet. Det spelar ingen roll hur tuff eller mjuk man än är. Livet kommer slå en blodig om man tillåter det. Världen möter ingen halvvägs, vill man något så får man själv se till att ordna det. Det lärde Sylvester Stallone mig för länge länge sedan...
Jag ber om ursäkt till mig själv att jag inte bloggat på så länge. Jag har inte haft självförtroende eller ork att göra det. Kanske dröjer det lika länge till, kanske inte. Hur som helst så tackar jag för denna gången...
Min älskade Bea, lägg händerna framför dina ögon och blunda, se tänker du dig att du tittar rakt fram (även fast du blundar) ser du? Framtiden finns där framme, det är bara det att vi inte ser den ännu :) Du är kreativ och en duktig konstnär (även fast du förnekar det) Men livet är lite som ett tomt blankt papper. Det är vi själva så målar motivet. Vi går igenom olika farser i livet, det är det som gör att vi hela tiden målar olika motiv. De dystra och mörka målningarna har vi redan gått igenom, så tänkt dig vilken ljus och underbar framtid som vi har framför oss.
Tack alla ni som gör livet värt att leva, men framförallt mitt älskade hjärta Beatrice och min allra bästa vän i alla lägen Fredrik!
Jag hade dött för er, utan att blinka...
så är det att vara allt
du vill att jag ska vara.
Även om du inte begär
så vill jag vara
allt för dig"
Jag vet att du inte känns som att framtiden ljusnar mitt älskade hjärta, men jag vet nu, att problem bara är möjligheter, fast i förklädnad!
Det finns inget här på jorden som jag uppskattar mer än att få se dig skratta, att få se dig vara lycklig, hur dina ögon glänser av glädje. Jag må inte alltid varit den som varit där, hos dig, just då, men det betyder så otroligt mycket för mig. När man tittar tillbaka på sitt liv och inser att det året som gått är det året som varit bäst så förstår man ganska så fort vilken typ av människa man är. Många människor vill titta tillbaka i sina liv, minnas bra och dåliga stunder. Jag är mer en kämpe, som hellre tittar framåt.
Jag vet att jag inte bloggar så mycket längre. Även fast det knappt är någon människa kvar som tittar in här. Kanske bara dom som jag önskar ska läsa.
Det här med försäkringskassan och mina pengar har tagit hårt på allas krafter, jag är så otroligt jävla tacksam att det finns människor på denna jorden som uppskattar mig, som hjälper mig, som stöttar mig, som försöker förstå mig och förstår mig. Bea mitt älskade hjärta, jag tackar lyckans stjärna för att du finns. Att du stannat, att du kämpat trots alla motgångar. Jag vet nu, att längre fram väntar en belöning. Även om bilden av framtiden kan verka blurrig just nu.
Att få spendera mina dagar med dig betyder mer än allt. Jag är inte alltid så bra på det här med kärleksförklaringar men det här med försäkringskassan och allt skumt har gjort att jag fått en helt ny syn på saker och ting. Jag har lärt mig att uppskatta det jag har, att arbeta med det jag har och inte med det jag inte har eller det jag vill ha. Det är det jag har, i skrivande stund, som räknas.
Det finns gånger då jag ligger hemma i min säng, sömnlös och tänker "nu skiter jag i detta" Jag vill inte kalla det för självmordtankar för så starka är dom inte. Men man blir uppgiven, känner sig ensam. Jag är inte van vid att vara ensam... en gång i tiden var jag det. Ensamheten var det bästa jag visste. Det var min trygghet, mitt sätt att säga till världen att jag duger som jag är. Vill ingen vara med mig så Fuck them, fuck alla som tvekar.
En gång i livet hade jag en önskan, en önskan om att bara dra härifrån, resa runt och se mig om i världen. Idag har jag inte samma visioner. Jag vill bara ha tillräckligt, jag vill kunna erbjuda min älskade ett bra liv. Shopping, kärlek. En sommarstuga i skärgården? Sådant som ligger på gränsen till för mycket. Jag vill kunna erbjuda min älskade ett liv som gör att hon förstår att ingen annan i hela världen skulle kunna ge henne ett bättre liv.
Kärlek är viktigt, att hitta den rätte är viktigt. När man väl gjort det så gäller det att man gör sitt allra bästa för att sin partner ska känna att hon/han har gjort rätt "val". När man hittat rätt så är det ju faktiskt så att man ska leva med den personen i resten av sitt liv. Innan man dör kommer den personen att veta allt om dig den personen kommer veta exakt vad du hatar och älskar med livet, vad du önskat och inte önskat av livet.
Jag är säker. Jag vet att jag hittat rätt. Jag vet exakt vad jag vill få ut av mitt liv och vem och vilka jag vill dela det med. Jag vill bara ha ett liv, ett normalt liv med de jag älskar. Jag vill kunna ligga på min dödsbädd och känna att jag gjorde mitt bästa för att jag själv och personerna i mitt omgivning skulle ha det så bra som möjligt.
Mitt förflutna är mörkt, visst. Men det är aldrig försent för att förändras. Idag är ett magiskt datum 11-11-11, det är lätt att komma ihåg. Från och med idag ska jag försöka göra det bästa jag kan för att stötta andra, stötta mig själv och helt enkelt bli en människa som folk ska se upp till.
Jag är trött på att känna mig sjuk. Jag valde inte det livet. Alla har rätten att själva bestämma över sina liv. Men jag fick aldrig bestämma. För någon man/kvinna i lång vit rock bestämde min framtid 1996. Trodde dom... Jag är äldre nu, jag vet vad jag vill, jag vet vad jag inte är även om jag inte riktigt hittat mig själv. Men jag är på god väg. För jag har jävligt bra vänner, älskade föräldrar och den mest fantastiska tjej som finns i hela världen. Det förstår jag nu. Jag förstod inte det då.
Det finns tusentals vägar som leder än genom livet. Det finns många skillnader men det finns en sak som de alla har gemensamt, det leder till slut åt samma håll. Mot framtiden... Man måste vara villig att ta emot en del smällar av livet. Det spelar ingen roll hur tuff eller mjuk man än är. Livet kommer slå en blodig om man tillåter det. Världen möter ingen halvvägs, vill man något så får man själv se till att ordna det. Det lärde Sylvester Stallone mig för länge länge sedan...
Jag ber om ursäkt till mig själv att jag inte bloggat på så länge. Jag har inte haft självförtroende eller ork att göra det. Kanske dröjer det lika länge till, kanske inte. Hur som helst så tackar jag för denna gången...
Min älskade Bea, lägg händerna framför dina ögon och blunda, se tänker du dig att du tittar rakt fram (även fast du blundar) ser du? Framtiden finns där framme, det är bara det att vi inte ser den ännu :) Du är kreativ och en duktig konstnär (även fast du förnekar det) Men livet är lite som ett tomt blankt papper. Det är vi själva så målar motivet. Vi går igenom olika farser i livet, det är det som gör att vi hela tiden målar olika motiv. De dystra och mörka målningarna har vi redan gått igenom, så tänkt dig vilken ljus och underbar framtid som vi har framför oss.
Tack alla ni som gör livet värt att leva, men framförallt mitt älskade hjärta Beatrice och min allra bästa vän i alla lägen Fredrik!
Jag hade dött för er, utan att blinka...
Kräka
Om 4 dagar ska hyran+elräkningen vara betald... hur i helvete då?............................
It's eating me alive.......
tack försäkringskassan! btw sömnmedlet suger!!!......
It's eating me alive.......
tack försäkringskassan! btw sömnmedlet suger!!!......
Thriving Ivory
Jag har hittat ett nytt band som jag börjat älskar mer och mer!
"Thriving Ivory"!
Där finns en jävla massa bra musik på deras senaste album "Through Yourself & Back Again"
Thriving Ivory - Through Yourself & Back Again på Spotify
Ett album till dig mitt älskade hjärta! <3
"Thriving Ivory"!
Där finns en jävla massa bra musik på deras senaste album "Through Yourself & Back Again"
Thriving Ivory - Through Yourself & Back Again på Spotify
Ett album till dig mitt älskade hjärta! <3
En liten notis :)
Ja man sitter fortfarande här och väntar på beslutet från FK...
Det är "Olivert Bengzzzin" varning på dom alltså...
Jag överraskade min älskade Bea med kladdkaka igårkväll och det var mycket mysigt!
Jag älskar dig så otroligt mycket ska du veta! Du är det allra bästa i världen!
<3
Det är "Olivert Bengzzzin" varning på dom alltså...
Jag överraskade min älskade Bea med kladdkaka igårkväll och det var mycket mysigt!
Jag älskar dig så otroligt mycket ska du veta! Du är det allra bästa i världen!
<3
Till Försäkringskassan!
Det finns egentligen bara en grej som jag verkligen verkligen hatar just nu... Från mitt hjärtas innersta vrå!
FÖRSÄKRINGSKASSAN! Inte för att jag fått svaret ännu. Men beslutet ska tas idag den 7 oktober!
Jag lyssnade på en låt nyss. Som jag lyssnat på väldigt väldigt många gånger förr.
Men först nu kan jag placera texten kring något i mitt liv...
Försäkringskassan, den här låten är till er, från mig, NU...
Titta på hela och känn in känslan. Jag lovar att ni kommer att känna igen er i texten!
Titta lite extra mellan 02:36 - 03:46 för det där är EXAKT hur jag känner...
Om ni inte hör så kan ni alltid läsa texten:
I am a little bit of loneliness, a little bit of disregard
Handful of complaints but I can't help the fact
That everybody can see these scars
I am what I want you to want, what I want you to feel
But it's like no matter what I do, I can't convince you
To just believe this is real
So I, let go watching you turn your back like you always do
Face away and pretend that I'm not
But I'll be here cause you're all that I've got
I can't feel the way I did before
Don't turn your back on me
I won't be ignored
Time won't heal this damage anymore
Don't turn your back on me I won't be ignored
I am, a little bit insecure, a little unconfident
Cuz you don't understand I do what I can
Sometimes I don't make sense
I am, what you never wanna say, but I've never had a doubt
It's like no matter what I do I can't convince you for once just to hear me out
So I, let go watching you turn your back like you always do
You face away and pretend that I'm not
But I'll be here cause you're all that I've got
I can't feel the way I did before
Don't turn your back on me
I won't be ignored
Time won't heal this damage anymore
Don't turn your back on me I won't be ignored
Hear me out now
You're gonna listen to me like it or not
Right now, hear me out now
You're gonna listen to me like it or not
Right now
I can't feel the way I did before
Don't turn your back on me
I won't be ignored
I can't feel the way I did before
Don't turn your back on me
I won't be ignored
Time won't heal this damage anymore
Don't turn your back on me I won't be ignored
I can't feel
Don't turn your back on me I won't be ignored
Time won't tell
Don't turn your back on me I won't be ignored
FÖRSÄKRINGSKASSAN! Inte för att jag fått svaret ännu. Men beslutet ska tas idag den 7 oktober!
Jag lyssnade på en låt nyss. Som jag lyssnat på väldigt väldigt många gånger förr.
Men först nu kan jag placera texten kring något i mitt liv...
Försäkringskassan, den här låten är till er, från mig, NU...
Titta på hela och känn in känslan. Jag lovar att ni kommer att känna igen er i texten!
Titta lite extra mellan 02:36 - 03:46 för det där är EXAKT hur jag känner...
Om ni inte hör så kan ni alltid läsa texten:
I am a little bit of loneliness, a little bit of disregard
Handful of complaints but I can't help the fact
That everybody can see these scars
I am what I want you to want, what I want you to feel
But it's like no matter what I do, I can't convince you
To just believe this is real
So I, let go watching you turn your back like you always do
Face away and pretend that I'm not
But I'll be here cause you're all that I've got
I can't feel the way I did before
Don't turn your back on me
I won't be ignored
Time won't heal this damage anymore
Don't turn your back on me I won't be ignored
I am, a little bit insecure, a little unconfident
Cuz you don't understand I do what I can
Sometimes I don't make sense
I am, what you never wanna say, but I've never had a doubt
It's like no matter what I do I can't convince you for once just to hear me out
So I, let go watching you turn your back like you always do
You face away and pretend that I'm not
But I'll be here cause you're all that I've got
I can't feel the way I did before
Don't turn your back on me
I won't be ignored
Time won't heal this damage anymore
Don't turn your back on me I won't be ignored
Hear me out now
You're gonna listen to me like it or not
Right now, hear me out now
You're gonna listen to me like it or not
Right now
I can't feel the way I did before
Don't turn your back on me
I won't be ignored
I can't feel the way I did before
Don't turn your back on me
I won't be ignored
Time won't heal this damage anymore
Don't turn your back on me I won't be ignored
I can't feel
Don't turn your back on me I won't be ignored
Time won't tell
Don't turn your back on me I won't be ignored
